Minnesord om HåkaN wESTLING

Professor emeritus Håkan Westling, Lund, avled den 12 mars 2018, 89 år gammal. Han var en av Lunds Universitets största akademiska ledare, och det publicerades många nekrologer efter hans frånfälle. Detta är en sammanställning av några sådana.

Minnesord om Håkan Westling

Sydsvenska Dagbladet 2018-03-17
Professor emeritus Håkan Westling, Lund, har avlidit 89 år gammal. Han sörjs närmast av barnen Sofie Westling, Katarina Modig, Marie Ryd och Gunnar Westling med familjer.

Professor emeritus Håkan Westling blev 89 år.Bild: Ingemar D Kristiansen
Håkan Westling kom till Lund för att läsa medicin 1947. Han blev färdig läkare 1955 och disputerade två år senare. Mellan 1967 och 1992 var han professor i klinisk fysiologi vid Lunds universitet och mellan 1983 och 1992 rector magnificus.
Han var född i Göteborg, men tvekade inte när det var dags att välja studieort, och kom att omfamnas av den stad och det universitet som han såg som det självklara valet – Karolinska var för stort och Uppsala aldrig aktuellt.
Efter avslutade medicinstudier blev han och hustru Britt, också hon läkare, kvar under Lundagårds kronor, och han kom här att uppfylla definitionen av en professor – ”en som börjat vid universitetet men aldrig blivit färdig”.
Att här och nu ge en rättvis bild av en så mångfasetterad person som Håkan Westling är en närmast omöjlig uppgift. Han var läkare och forskare, dekan och rektor, seglare och familjefar, författare och historiebevarare, karnevalist och optimist. Jag hörde honom aldrig säga ”Det går inte”, men ofta ”Det löser vi”.
Som författare och festtalare var han noga med orden. Om sin vän Philip Sandblom, också han läkare och rektor, skrev Håkan Westling att Sandblom hade ”den rätta förmågan att svepa in allvarsord i en speciell klädnad, försedd med små, humoristiska stycken”. Det var en konst som också Håkan Westling behärskade till fulländning, på första maj i talen till studenterna och på spontana eftersitsar på Akademiska Föreningen.
Håkan Westling var ”studenternas rektor”, närmast barnsligt förtjust i studentaftnar och spex. I samband med lundaspexets 100-årsjubileum inrättade han en spexologisk fakultet, medverkade i två karnevalsfilmer – ”Rektorn” 1990 och ”Angst” 1994 – och är en självklar näsa i Nasoteket på Akademiska Föreningen.
Som nybliven pensionär tog Håkan Westling initiativet till Lunds Universitetshistoriska sällskap och kom att leda ett antal stiftelser. Han var hedersledamot av Kungl. Fysiografiska sällskapet och skrev dess historia. På sin ålders höst var han en flitig författare, lika road av att få berätta den goda historien som att i varje formulering hitta de rätta orden.
Han skrev uppskattade biografier om Ivan Bratt, Nils Alwall, Erik Essen-Möller, Gunnar Sandberg och Hellmuth Hertz. Han skrev ”Idén om Ideon”, forskningsbyn som han själv var med och lade grunden till, och promenadboken ”Från Intighet till Ideon”.
I den senare gör han en egen tolkning av Intighet, Uarda-Akademiens raljerande med Lunds en gång stolta planer på en ryttarstaty. I Westlings ögon symboliserade statyn på Krafts torg den intighet som fanns i Lund innan 1666.
När Håkan Westling i maj 2007 höll sin ”Planteringsföreläsning” uttryckte han sin stora tacksamhet över att ha fått ”den härliga uppgiften att vara med och vattna kunskapens träd och distribuera dess frukter”. Han hade då planterat en lind från Linnés småländska födelseort – en ”West-lind” – söder om Universitetshuset, och konstaterade att han gått många gånger i Lundagård, men aldrig tänkt att han en dag skulle få BETRÄDA dess mark. En ordvits värdig en gammal göteborgare.
Han talade varmt om hela den intellektuella och emotionella tradition som vi förknippar med ordet Lund och som han var del av, och avslutade på latin: ”Dixi. Jag har talat.”
Jag tror vi är många som i dag känner stor tacksamhet över att ha fått möta och i några minnesvärda ögonblick tjäna en av Alma Maters trognaste tjänare. Dixi.
Per Lindström

Minnesord om Håkan Westling

Sydsvenska Dagbladet 2018-04-13

Professor Håkan Westling, Lund, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 89 år. Närmast anhöriga är barnen Sofie Westling, Katarina Modig, Marie Ryd och Gunnar Westling med familjer.

Bild: Ingemar D Kristiansen
Vi hade några spännande år tillsammans, Håkan och jag. När han våren 1983 valdes till rektor för Lunds universitet blev jag hans prorektor. Åldersmässigt hade jag kunnat vara hans doktorand, och den liknelsen har sina poänger. Han blev i hög grad min mentor, och åren med honom framstår för mig som de viktigaste under mina år i Lund. Tack vare honom fick jag uppleva och verka för universitetet i dess helhet och framför allt tillämpa dess idé. För mig var det fostrande och samtidigt en upplevelse, som jag hade unnat åtskilliga kollegor.
Håkan hade flera identiteter. Metaforiskt var han en seglande sjökapten, en lokförare och en humanist. I hans personlighet sken alla dessa tre kategorier igenom. Kaptenen, som seglar mot och med stjärnorna. Lokföraren, som inte bara kör tåget utan också ansvarar för att både tidtabell och regelverk hålls – och humanisten, som älskar människan och söker dess själ. Håkan hade sitt hjärta hos humanisterna, och inte minst i sina många tal synliggjorde han på ett naturligt sätt sin bildning.
Vår första uppgift blev att besöka och lära känna storuniversitetets samtliga institutioner. Inför denna lokala eriksgata per cykel sa Håkan: ”Kom nu ihåg att det viktigaste är, att vi visar vår uppskattning och respekt för allas insatser.” Det är ett gott råd om man vill synliggöra sina medarbetare och bygga mänsklig tillit.
Internationalisering och datorisering blev två av våra mest prioriterade och omvälvande områden. I mitten av 1980-talet revolutionerade de individuella persondatorerna tillvaron. Vi låg i framkant, och Apples ikon Steve Jobs markerade och kom till Lund.
Med Uppsalas rektor, medicinaren Martin H:son Holmdahl, var Håkan befryndad. Gemensamt hade de den varma blicken, glimten i ögat, hjärtat hos studenterna – och den göteborgska humorn. I det sociala umgänget kunde Håkan vara oemotståndligt oförutsägbar och charmerande gränslös. Om det bär hans två innovativa fakulteter, den Spexologiska 1986 och den Nasologiska 1989.
Universitetet fick 1988 en inbjudan att besöka Sveriges en gång sydligaste universitet, det i Greifswald. Håkan högg direkt, och under en dryg vecka gjorde vi tillsammans med våra hustrur något av ett inofficiellt statsbesök i det dåvarande DDR. Vi seglade över Östersjön med ”Smile”, Britt och Håkans segelbåt, och anlöpte hamnen Wieck vid Caspar David Friedrichs klosterruiner i Eldena utanför Greifswald.
Året före murens fall umgicks vi där okonventionellt med DDR-politruker och stasipotentater på ett sätt som skulle få UD-diplomater att hicka. Samtidigt var det en bildningsresa till ett totalitärt universitet, som samtidigt inrymde en fascinerande kultur och historia. Vi fick goda kollegiala kontakter, och Håkan återkom ofta till vår Greifswaldresa. Han vårdade våra gemensamma minnen. Liksom Agneta och jag vårdar våra med Britt och Håkan.
Nu har kaptensparet på ”Smile” seglat mot solnedgången – precis som på en tavla av C.D.Friedrich. Bilden av dem båda bländar i motljuset.
Kjell Å Modéer
prorektor 1983-1989

Minnesord om Håkan Westling

Sydsvenska Dagbladet 2018-03-29
Professor emeritus Håkan Westling, Lund, har, som tidigare meddelats, avlidit, 89 år gammal. Hans närmaste är barnen Katarina, Marie, Gunnar och Sofie med familjer.

Bild: Ingemar D Kristiansen
Där låg ett skimmer över Håkans dagar! Nio lyckosamma år som rektor för Lunds universitet, en storartad talare– liksom lyssnare – och en karismatisk personlighet som väckte entusiasm.
I samband med universitetets 325-årsfirande 1993 lanserades idén att bilda ett universitetshistoriskt sällskap. Håkan blev sällskapets första ordförande. Sällskapet vann starkt gensvar. Håkan trivdes. Alltid redo med det goda ordet. Oftast med hustrun Britt vid sin sida. Tankarna nu går till dem båda och på hur förälskade de såg ut på färjans dansgolv under hemresan från sällskapets resa till Oslo universitet.
Sällskapets stora projekt blev skapandet av ett universitetshistoriskt museum, tills nyligen inrymt i Lindforska huset på Kulturen. Denna professorsgård kunde renoveras och inredas tack vare frikostiga donationer. Håkans charm och övertalningsförmåga firade triumfer. Lunds universitet har trofasta donatorer. Andra fick av Håkan oemotståndliga påminnelser om att tiden var inne att bidra till ett angeläget ändamål. Vi i omgivningen kunde av Håkan lära hur man undviker att få ett nej…
Museet invigdes med pompa och procession en vacker lördag i april 1997. Håkan älskade ceremonier, och han deltog med liv och lust. I skimret från Håkans dagar ligger också det smått fantastiska – och att solen så ofta spred sin värme över upptågen!
Håkans historiska intresse var djupt och äkta. Som emeritus var han en flitig författare av bland annat flera uppskattade biografier. Han ville berätta om människor som gjort skillnad genom sina insatser.
Håkan gjorde i slutet av rektorstiden en betydelsefull insats som utredare av den akademiska grundutbildningens kvalitet. Det är tveksamt om någon annan universitetsledare hade kunnat agera med Håkans tyngd och trovärdighet. Att utredningen kallas Grundbulten är helt logiskt: grundbulten behövs ju för att hålla samman helheten! Håkan vägleddes av idéer och ideal. Han trodde på ett nära samband mellan undervisning och forskning och på ett fritt sökande efter kunskap. Och rektors roll var inte jaga pengar, utan att försvara akademiska värden. På sätt och vis är Grundbulten den senaste seriösa utredningen om svenska universitet.
Så det finns många skäl till att där fortfarande ligger ett skimmer över Håkans dagar. Vi minns glimten i ögat. De underfundiga, humoristiska eller respektlösa ordvändningarna. Udd och skärpa när det behövdes. Han var en av dessa stjärnor på den akademiska himlen som inte blott lyser utan också värmer.
Göran Blomqvist
vd för Riksbankens Jubileumsfond och Universitetshistoriska sällskapets första sekreterare
Barbro Landén
universitetslektor
Thorsten Nybom
professor

Minnesord: Håkan Westling
Publicerad 2018-04-09
Som tidigare meddelats har Håkan Westling, Lund, avlidit i en ålder av 89 år. Närmast anhöriga är barnen Sofie Westling, Katarina Modig, Marie Ryd och Gunnar Westling med familjer.
Förre rector magnificus vid Lunds universitet Håkan Westling föddes i Göteborg. Föräldrarna var Gunnar och Amy Westling. Efter studentexamen 1947 vid Vasa läroverk började han medicinska studier i Lund. 1951 gifte han sig med Britt Edelman, blivande läkare. Han blev med lic 1955 och med dr 1957. År 1967 blev han professor i klinisk fysiologi. Ett intensivt arbete drogs i gång kring frågor om användningen av radioisotoper i lung-, kärl-, hjärt- och njurdiagnostik. Lundakliniken blev en av de starkaste i nuklearmedicin i Sverige.
Håkan Westling var 1967–1973 ledamot och vice ordförande i Medicinska forskningsrådet dekanus för medicinska  fakulteten 1977–1983, rektor vid universitetet 1983–1992 och ledamot i UHÄ:s styrelse 1986-–1990. Han blev ordförande i 1989 års högskoleutredning.
Under sin rektorstid utvecklade Håkan Westling ett kraftfullt personligt ledarskap och arbetade i nära kontakt med fakulteter och studentkår för universitetets utbyggnad. Hans ord vägde tungt. Han spelade en stor roll för att Lund fick behålla den framgångsrika nanotekniken liksom vid introduktionen av persondatorer 1984 och uppbyggnaden av gymnastikinrättningen Gerdahallen.
Westling blev ledamot i Kungliga Fysiografiska sällskapet och IVA och hedersledamot i Svenska läkaresällskapet och var ordförande i Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen. Han väckte idén om att inrätta ett universitetshistoriskt museum i Lund. Han bildade och blev ordförande i Lunds universitetshistoriska sällskap, en succé med 900 medlemmar.
Efter pensioneringen blev han en flitig författare till böcker om universitetets historia och forskningsprofiler.
Han medverkade gärna i det lundensiska och studentikosa och 1987 invigde han Nasoteket. Att segla var en livsstil och med familjen genomfördes seglatser i Finlands skärgård, på Irländska sjön och i Grekland.
Vi minns den elegante och lysande företrädaren för universitetet, hans briljanta och kärnfulla tal. Göteborgsk humor med träffsäkra formuleringar väckte förtjusning. Med tacksamhet minns vi den omtänksamme vännens stöd och hjälp.
Carl-Gustaf Andrén, Boel Flodgren, Göran Bexell, Per Eriksson, Torbjörn von Schantz, förutvarande rektorer och nuvarande rektor vid Lunds universitet